Livslustens timglas
Kategori: Vackert
När det längre är är värt att kämpa vidare men ändå hopplöst att ge upp tar du sats och börjar springa.
Dina bara fötter tränger genom fuktig jord, krasar genom glassplitter och skärs sönder av rostiga metallskärvor.
Dina ben snärjs in i taggtråd och du faller handlöst mot den kalla marken som välkomnar ditt ansikte på samma sätt som dina smutsiga, blodiga fötter.
När du försöker resa dig märker du att något håller dig tillbaka. Taggtråden lever. Med sina tunna klor av stål håller den dig tillbaka.
Den slingrar upp för dina vader, vidare längs låren och tränger in i rektum.
Dina tarmar och din magsäck slits sönder av dess törner medan den letar sig upp genom ditt inre, genom strupen och ut ur din mun.
Du försöker svälja blodet i munnen men känner krampande hur ditt adamsäpple slits sönder mot taggtrådens törner.
Med tårarna rinnandes blir du liggandes kvar på marken, kvar i slutstriden mellan panik och hopplöshet.